wrongfeelsright

Har haft två underbara kvällar med Hjärt. Vi har ätit god middag, badat (se på faan) och tittat på mysfilm. Vet inte om vi försöker ta igen att vi ska flytta isär. Men just nu börjar min seperationsångest bli total. Vi är ju en familj. Vi har ju ett stackars litet hundbarn som ska behöva bli skillsmässo-barn. Vi alla vet hur det känns för honom. Det känns jobbigt nu, men samtidigt jätte spännande. Jag är super glad för hennes skull att hon hittat en så fin lägenhet, och det är väl dags för oss också att bli vuxna?! (Nee) Snart ska väl jag också flytta ifrån vårat trygga hem. Älskar den där lägenheten.

Idag lyssnar vi på: Ashanti- Only you

Efterlysning: Jag vill åka någonstans i mitten av augusti. Typ Sandhamn, roadtrip till någon djurpark, Gotland (om så vi måste) ja egentligen vadsomhelst! Någon som hakar?

Jösses(ja det är mitt nya ord)! Idag står det på aftonbladet.se att kärleken "dör" efter 12år. Det är katastrof. Efter 12år typ vet du om erat förhållande överleft eller inte. Om jag träffar den jag tror är mannen i mitt liv när jag är 28. Då år jag forhoppningsvis fortfarande ganska snygg och eftertraktad. Då är jag 40(!) när vi kommer på att det tydligen inte funkar. Min man lär vara en sån karl som blir snyggare med åren för vissa män får ju den turen. Men jag är vid det laget helt förfallen. Helt förfallen. Då kommer det kosta mig en del i plastikoperationer för att åtminstånde ha en chans. Då har jag ju fött hundra ungar, renoverat hus, bråkat med mannen, rest en del, uppfostrat ungar, förmodligen druckigt ett par glas vin nånkväll. Sånt gör oss inte snyggare. Okej jag behöver ha min mamma gener. Snälla säg att jag fick dom, för detta gör mig orolig med nån jävla 12års grej. NE! Men med min tur/otur så kanske förhållandet dör tidigare. haha..